ATEX-utrustningskategorier 1, 2, 3: Urvalsguide

ATEX-direktivet 2014/34/EU delar in utrustning i kategorier baserat på den skyddsnivå de erbjuder. Kategorierna avgör vilka zoner utrustningen får installeras i. Att förstå detta system är grundläggande för korrekt val av utrustning och regelefterlevnad.

Utrustningsgrupper: I och II

Innan vi kommer till kategorierna delar ATEX in all utrustning i två grupper:

De flesta ingenjörer arbetar med Grupp II-utrustning. Grupp I (gruvor) har sina egna specifika krav, eftersom gruvor innebär unika risker — metan finns alltid närvarande, och utrustningen måste ofta kunna fortsätta vara i drift under en explosiv atmosfär i stället för att spänningslösgöras.

Grupp II-kategorier (ytindustrier)

Grupp II-utrustning delas in i tre kategorier, var och en med en olika skyddsnivå:

Feltolerans i praktiken

Kategorisystemet handlar i grunden om hur många saker som kan gå fel innan utrustningen blir en tändkälla:

• Utrustningskategori 1 (två-felstolerant): Utrustningen måste förbli säker även om två oberoende fel inträffar samtidigt. Det kräver normalt redundanta skyddsåtgärder — till exempel en egensäker krets (Ex ia) med två oberoende strömbegränsande barriärer. Det här är den strängaste och dyraste kategorin.
• Utrustningskategori 2 (en-felstolerant): Utrustningen måste förbli säker vid ett enskilt fel. Det mesta av industriell Ex-utrustning hamnar i den här kategorin — trycksäker kapsling (Ex d), ökad säkerhet (Ex e) och egensäkerhet med enfelsskydd (Ex ib) uppfyller alla kraven.
• Utrustningskategori 3 (enbart normal drift): Utrustningen är säker under normal drift men kan bli en tändkälla vid fel. Passar bara för Zon 2/22 där explosiva atmosfärer är osannolika och kortvariga. Icke-gnistande utrustning (Ex nA/Ex ec) hamnar vanligtvis här.

Grupp I-kategorier (gruvor)

Kategori-till-zon urvalstabell

Den här tabellen behöver varje Ex-ingenjör. Minimikrav på utrustningskategori för varje zon:

Hierarkiregeln gäller: utrustning med högre kategori kan alltid användas i en zon med lägre risk. En utrustningskategori 1-enhet godkänns i Zon 0, 1 och 2. Man betalar för extra skydd man kanske inte behöver, men det är alltid regelrätt.

Kategorier vs utrustningsskyddsnivåer (EPL)

Utrustningsskyddsnivåsystemet (introducerat i IEC 60079-0) ger en mer detaljerad klassificering än ATEX-kategorier. Kopplingen:

EPL är det moderna tillvägagångssättet och används alltmer i IECEx-certifikat. ATEX-kategorier förblir relevanta för EU-efterlevnad och CE-märkning. Fullständig EPL-information finns under Utrustningsskyddsnivåer.

Praktiska urvalsexempel

Exempel 1: Handradio på en offshore-plattform

Radion ska bäras genom Zon 1- och Zon 2-områden. Krav: minst utrustningskategori 2G (Zon 1-kapabel). Vanlig lösning: Ex ia IIC T4 Ga — egentligen utrustningskategori 1 (Zon 0-godkänd), vilket ger maximal säkerhet för en portabel enhet som kan hamna var som helst.

Exempel 2: LED-strålkastare i en lackbox

Lackboxens inre är klassificerat som Zon 1 (lösningsmedel närvarande under normal sprutning). Krav: minst utrustningskategori 2G. Vanlig lösning: Ex d IIB T4 Gb — trycksäker kapsling godkänd för Zon 1. Kontrollera att gasgruppen täcker de specifika lösningsmedlen som används (kolla säkerhetsdatabladet för MESG eller gasgrupp).

Exempel 3: Gaffeltruck i ett spannmålssilokomplex

Lastområdet är klassificerat som Zon 22 (dammmoln osannolikt utom vid lastning). Krav: minst utrustningskategori 3D. Men om trucken rör sig mellan områden, överväg utrustningskategori 2D för att täcka tillfällig exponering i Zon 21 nära utloppspunkter.

Exempel 4: Kopplingsdosa i ett raffinaderi

Placerad i Zon 2 (gas osannolik under normala förhållanden). Krav: minst utrustningskategori 3G. Vanlig lösning: Ex e IIC T5 Gb — ökad säkerhet, egentligen godkänd för Zon 1. Att använda utrustningskategori 2 i en Zon 2-miljö är vanlig praxis och ger en säkerhetsmarginal.

Vanliga misstag vid val av utrustning

1. Förväxling av G- och D-suffix: En enhet märkt "2G" är godkänd enbart för gaszoner. Finns det även damm behövs utrustning märkt "2D" eller "2GD".
2. Bortser från gasgruppen: Utrustningskategori 2G godkänd för IIA (grupp D-gaser) får inte användas där IIC-gaser (väte, acetylen) förekommer, även om kategorin stämmer för zonen.
3. Temperaturklass-missmatchning: En enhet kan ha rätt kategori och gasgrupp men en yttemperatur som överskrider ämnets självantändningstemperatur. Kontrollera alltid temperaturklassen.
4. Portabel utrustning glöms bort: Handhållna enheter som kan bäras in i valfri zon bör klassificeras för den zon med högst risk de kan stöta på — inte bara sin "normala" plats.
5. Icke-elektrisk utrustning: ATEX omfattar även icke-elektrisk utrustning (mekanisk, pneumatisk, hydraulisk) som kan generera varma ytor, gnistor eller statisk elektricitet. Även dessa behöver kategorier.

Läsa kategoriinformation på ATEX-märkningar

På en ATEX-märkt produkt syns kategorin i Ex-märkningssträngen. Exempelvis:

⟨Ex⟩ II 2G Ex d IIB T4 Gb

• II — Utrustningsgrupp II (ytindustri)
• 2G — Utrustningskategori 2, gasatmosfär
• Ex d — Trycksäker kapsling
• IIB — Gasgrupp IIB
• T4 — Temperaturklass T4 (135 °C max yttemperatur)
• Gb — Utrustningsskyddsnivå Gb

Detaljerad märkningsavkodning finns under Läsa Ex-märkningar och Hur man läser en ATEX-typskylt.

Relaterade sidor

• Utrustningsskyddsnivåer — Ga/Gb/Gc, Da/Db/Dc förklarade
• Zonklassificering — zonerna som styr kategorival
• Skyddsmetoder — Ex d, Ex e, Ex i och alla andra typer
• Läsa Ex-märkningar — avkoda typskylten
• Certifiering — provnings- och godkännandeprocessen
• Utrustningsurvalsguide — steg-för-steg urvalsprocess
• NEC vs ATEX/IECEx — nordamerikansk jämförelse
• DSEAR-förordningar (UK) — brittiska utrustningskrav